Ge mig hagelgevär, gamla bilar och boskap
Hästar, whiskey och spannmål
Allt det som håller takten uppe i detta lantlivshjärta
Du kan inte ändra på det även om du försöker

En försvenkad amerikans hilbillydröm.

För whiskeypojkarnas dröm blev en byjäntas livstil.

Mamma kallar mig för utebarn. Jag tror henne, jag vet att jag är ett utebarn.

Ett sådat känner man igen på leriga skor, oborstat hår och färgstsänk i ansiktet.

Vi utebarn tycker inte om att vara inne, nu på våren är vi som värst. Efter en lång vinterns väntan på att få kapa ved och gräva i jorden. Dom vi lever med får snabbt lära sig att man måste bli arg för att vi ska komma in på kvällen, åtminstonde innan solen gått ner. Precis innan den faktiskt går ner så är det som bäst. Ofta har vinden stillat sig helt, man hör knappt sina egna tankar för fåglarna sjunger i högan sky och himlen börjar färgas röd. 

När denna stund uppenbara sig, då mår man.

Det värmer ett lantlivshjärta, ett utebarnshjärta, en byjäntas hjärta

.