När våren kommer så gör den det med stormsteg, i år likaså alla andra år. Efter en lång vinters suktan, kalla mörka kvällar har man längtat, väntat och längtat.

Förundran är lika stor varje gång som man ser snön smälta. Vad fort det går när väl solen och värmen börjar göra ett riktigt bra jobb.

Även om snötäcket fortfarande ligger tjockt på de långt ifrån brukbara åkrarna så vimlar det av indirekta vårtecken. Ett av dem är att de kommande månadernas kalenderdagar är fulla. Främst vad gäller den icke privata. Skolans tid är hektisk den här tiden. Men det faktum att mina arbetstimmar är bokade gör att skolavslutningen är nära.

På den leriga gården visar sig även där vårtecknen. Hönsen värper gott, Frans sticker ut sitt tryne och alla de prylar man inte hann ta reda på eller det man gömt under den sockervita snön visar sig. Allt från spadar som haft sin använding i att skotta lös fastkörda bilar till vedträn som trillat av sin vagn på väg in till elden.

En fantastisk tid har vi framför oss. Som jag längtar, väntar och längtar efter det första riktiga vårtecknet. Tussilagon!